Skoj med skalmar

Slipa-kaschera-torka-slipa-kaschera-torka-slipa-kaschera-torka... Underarbetet är viktigt för att få en solid, stark och slät mask som ska hålla i många föreställningar.Nu efter lagret med armering slipar jag mellan varje lager, och för varje blir masken hårdare och slätare. Själva slipandet är inte så roligt, men det är en sann njutning att kaschera nästa lager på en välslipad och stenhård yta! Nu är 6 av 7 lager lagda på syrsan, och målet är att lossa masken från maskstocken på fredag, för att sedan kunna modellera upp katten på Sonjas maskstock.

Under tiden syrsans olika lager torkar arbetar jag med de andra karaktärerna. Idag har jag modellerat upp feen och Gepetto lite skissartat, och lekt med drag och former. Lekte gjorde jag också med ett par glasögon, där de avklippta skalmarna blev små söta spröt till feen...vilket hon inte ska ha sedan vad jag vet, utan snarare make up och paljetter!

Dissad och hissad

Det uppstod inte kärlek vid första ögonkastet mellan masken och Malin. Den skavde och klämde på fel ställen, sa hon. Tryckte upp ögonen och glappade mot munnen. (De är vana vid de massiva trämaskerna nu och dessa tunna papiér machémasker känns förstås annorlunda.) Hmmm: vad kunde göras åt saken? Skumgummi som fyller ut tomrummet under kinderna och nya hål högre upp för gummibandet kanske? Och Malins överläpp ska nog inte synas utan täckas av mask. Ja de två första åtgärderna gick ju att göra på stört, men det tredje får planeras in i nästa mask.

Först provade vi skumgummin: jag klippte och klistrade och provade på Malin. "Nu är det för tjockt där, klipp ner det lite till" sa hon och jag klippte och klippte tills kuddarna var lövtunna och Malin sa att de nog inte behövdes alls. Sedan provade jag att borra nya hål för bandet, men då glappade masken undertill. Resultatet blev tillslut att inga förändringar gjordes, för den var ju bra som den var tyckte Malin då :-)

Jag har börjat kaschera syrsan idag. Varje lager består av uppblött brunt kraftigt omslagspapper och en limblandning av animaliskt lim och cellulosaklister. Mellan varje lager målar jag masken för att inte tappa bort mig i lagren: det är viktigt att den blir lika tjock överallt. Efter lagret med armering som jag ska lägga imorgon kommer jag även att slipa noga mellan varje lager. Antal lager varierar med maskens storlek och form: till syrsan planerar jag 6 lager papper och ett lager armering.



Idag har jag också kascherat Pinocchios långa näsa, som i nuläget är tänkt att placeras ovanpå den korta. Därför har jag gjutit av maskens näsa och sedan moddellerat på den, för att få en exakt passform. Så nu är det bara att hålla tummarna för att det är just den näsan ska sitta på Pinocchios riktiga mask sen!

Pinocchios repmask klar

Efter två veckor av sökande och prövande känns det nu bra att börja tillverka maskerna! I morse lackade jag insidan på Pinocchios repmask (d.v.s. en mask att repetera i och testa med innan vi vet hur den riktiga ska vara...kanske blir detta den riktiga, men det vet vi inte än), och imorgon ska Malin prova den på golvet. Den är lätt och stark, men möjligtvis lite för tunn...om det blir en nästa ska jag göra den tjockare.

Syrsan har jag jobbat vidare med idag. Bilden ovan till vänster visar nya och gamla syrsan, och bilden till höger visar den nya syrsan. Nu när jag modellerar på Sonjas maskstock blir det mer uppenbart för mig hur jag ska gestalta den. Sonja själv har önskemål att få visa mer av sitt eget ansikte i den rollen, och det känns självklart nu när jag ser hur fint hennes egna kinder funkar med karaktären. Den nya syrsan har jag spetsat till lite mer, med en förnäm butlers arroganta uppsyn: höjda ögonbryn, uppspärrade näsborrar och lite sura mungipor. Som det ser ut nu så blir den en T-mask, men jag ska stämma av med Petter och Sonja själv imorgon, innan jag börjar kaschera.

Beslut

Konstnärliga processer börjar i ett undersökande, trevande, bollande, testande...men efter ett tag kommer man till en punkt då det är dags att sätta ner foten. Göra val. Fatta beslut. Och sedan driva upp farten i den riktning man tror blir bäst, för tiden är knapp.

Efter att ha modellerat upp ett antal olika Pinocchionäsor, och provat dessa på Malin både med och utan repkostym, så var det idag dags att bestämma vilken näsa masken ska ha. Trädocksnäsan vann överlägset, då den liknar en kort trädgren som sedan växer ut och blir lång. Sagt och gjort: jag förankrade den väl i kindmasken och startade sedan kascherandet med brunpapp och varmlim.

Ett annat beslut som fattades idag var att även de andra tre skådespelarna ska gjutas av för att få exakta maskstockar. Ursprungligen var ju planen att varje mask skulle kunna spelas av flera skådespelare, men nu är rollerna fördelade så att varje karaktär spelas av bara en skådis. Det betyder att maskerna blir personliga och behöver en mer exakt passform. Dessutom blir många av dem halvmasker där överläppen ska passa inne i masken, och för att få det snyggt, uttrycksfullt och bekvämt måste masken byggas på rätt ansikte från början.

Så under eftermiddagen göt jag av Henrik och Sonja. Det är ganska svårt rent emotionellt för en maskmakare ;-). Dels för att det känns som att man plågar dem med vaselinklet och gips som brinner i hela fejset, dels för att det är så jäkla svårt att hålla sig för skratt när de ser så roliga ut: för den som blir avgjuten får ju INTE skratta, då blir det förstört!

Dagens syrsa

...så här ser syrsan ut idag. Hur den ser ut imorgon vet ingen. Men jag tänker mig att den ska skifta över i grönt, och att insektsögonen ska vara mycket blanka, kanske fasettögon?! Syrsan ska även bära en grönfodrad frack med långa skört.

Det jag vet nu är att feen inte alls ska vara en insekt, som jag och Lisa spånat på eftersom det skulle passa så bra ihop med syrsan. Visserligen ska den få rosa vingar, men masken ska mer ha karaktären av en...porslinsdocka!

Vem är vem?

Kollektiva processer förutsätter kommunikation: samtal, möten, lyhört inlyssnande, tydlighet, öppenhet... Idag har vi haft många möten. På morgonkvisten om produktionen och alla dess delar, stora som små. Frågor om spackelteknik, repetitionsschema, sidentygshav och lernäsor lyfts, vrids och vänds på. Alla delar ska ju synkroniseras ihop till en färgstark och sammanhållen föreställning om bara några veckor!

Under eftermiddagen satt jag och Lisa med ensemblen när de läste manus och satte rollerna, samt diskuterade karaktärerna: Om Pinocchio nu är nyfödd, hur kommer det sig då att han redan kan tala och tycka saker? Och när i pjäsen väcks hans empati? Är Gepetto enbart god, eller är han också lite irriterad på sitt barn som han just har fått? Hur visar man en sådan personlighet i en mask? Och vem är egentligen den där dockteaterdirektören som dompterar alla i sin närhet?!

Syrsans karaktär är av en annan art: ganska osympatisk och moraliserande. Den tycker att barn ska vara väluppfostrade och läxar upp Pinocchio med sitt korrekta sätt. Efter sittningen tog jag fram Sonjas maskstock och modellerade upp den: så här till höger syns början till en syrsa!

Maskworkshop med ensemblen

Petter hade tidigt en idé om att ensemblen skulle få prova på att göra egna masker, för att få ytterligare en ingång till maskarbetet på scen. Så idag kom fyra förväntansfulla skådespelare in till mig i verkstaden där jag höll i en liten workshop för dem. Av Petter fick de varsitt ordspråk att gestalta med modellera på maskstockar i gips. Ordspråken skulle hållas hemliga för varandra under modelleringsarbetet. Den annars mycket talföra gruppen arbetade under koncentrerad tystnad hela förmiddagen.


Efter lunch fick var och en presentera sin mask och de övriga gissa vilket ordspråk som gestaltats. Här visar Sonja upp masken "envis som en åsna". Därefter gick vi raskt på med papiér maché i många lager, vilket kallas för att kaschera. Maskerna får sedan får torka över helgen.
Ovan syns Henrik modellera masken "hal som en ål". Nedan till vänster syns Malins uttrycksfulla mask "stark som en oxe", och till höger syns Lasses händer kaschera den helknasiga T-masken "flitig som en myra".

Scenen kommer!

Imorse när jag kom till teatern rådde redan full aktivitet vid inlastningsporten: det hojtades och bars. Scenen hade just kommit från "Scen och dekor" i Halmstad, där den har byggts utifrån Lisas ritningar. Nu ska den målas vit, och Lisa har ägnat dagen åt att spackla och slipa.

Lisa verkar nöjd mellan sina scenhalvor.

Modellen av scenen.

Scenen mäter 350 cm i diameter och är 40 cm hög. Runtom hela kanten finns olika stora fack där masker, kostymer och rekvisita ska placeras, vilket gör dem till synliga element i scenografin. Den runda scenen blir en upphöjd spelplats i ett för övrigt svart scenrum, men spelet kommer att ske även utanför den.

Näsprovning

Idag började sökandet efter Pinocchios näsa. Jag inspireras av korvstoppningstratten, den klassiska Pinocchio, diverse trädgrenar, en av maskerna i Cirque Soleil's "Saltimbanco", och många olika typer av långa näsor som jag har stött på under mina år som dock- och maskmakare. Men det får inte bli Disney och inte heller gris. Näsan ska representera trädockan, gärna på ett enkelt och tydligt sätt. Den ska vara kort i inledningen och sedan kunna växa ut och bli lång när Pinocchio ljuger...

...och eftersom jag är upplärd på dockteatern Långa näsan så är ju detta mitt specialområde ;-)

Kollationering!

 

Kollationering kallas det stormöte som inleder repetitionsperioden, då alla som ska arbeta med föreställningen presenterar sina idéer, skisser och modeller för varandra. Ensemblen gör en genomläsning av texten. Vid kollationeringen har de konstnärliga processerna redan varit igång en tid: regissören har bearbetat texten, ensemblen har läst in sig på manus, scenografen kostymören och maskmakaren har skissat och tillverkat prototyper på var sitt håll, etc. Nu ska alla delar synkas ihop!

Lisas häftiga kostymskisser visar att varje skådespelare kommer att bära en svart grundkostym att applicera kostymdetaljer och attribut på. Tillsammans håller vi nu på att ringa in vilket uttryck vi är ute efter: Pinocchio ska ju spelas av Malin med en mask och kostym som gör henne till docka. Räven tänker vi oss just nu som en streetsmart kille. Feen kanske som en insekt: en slända eller fjäril, kanske en transa? Syrsan lutar åt att bli en tvär gentleman i frack...

Efter kollationeringen gav Lisa och jag oss iväg på en loppisrunda för att söka inspiration och föremål att bygga med. Lisa botaniserade bland kläderna och jag i kökslådorna: fann till min stora förtjusning stora tesilar att använda som insektsögon på maskerna...och Pinocchios näsa!