Mr Fox

Rävmasken har varit vit i en vecka och Lasse har jobbat med den på scen för att hitta karaktären. De senaste dagarna har han och Petter upplevt att Lasses ögon försvinner i masken eftersom han väljer att bära den långt ner på ansiktet. Jag skar upp lite vid ögonen vilket gjorde det lite bättre, men sen ville jag inte skära mer utan föreslog att jag skulle måla masken först för att få tag i uttrycket.

 Jag har hela tiden tänkt att han ska vara slät och blank. Därför blandade jag till en kopparröd metallfärg som tog upp det röda i pälsen och som jag grundade masken med. Det blev lite väl blankt och metallaktigt, men jag förälskade mig i ytan och ville använda det som bas.

Sedan svärtade jag ner öronen, ögonvalven och munnen och duttade gulvit färg på nos och öronens framkanter. Testade att sätta päls inuti öronen...och sen på ögonbrynen med.

Såhär ser han ut nu: Mr Fox. Jag vet inte om det kommer att fungera på scen med den superblanka metallytan: jag måste se det i rätt ljus först. Det ska ju stämma med kostymen också, och med de andra maskernas uttryck. Om det inte fungerar får jag tona ner ytan med matt akrylfärg..."kill your darling"!

Hans och Greta

Eftersom jag är stressad tänkte jag först köra en genväg med handdockorna och kaschera dem positivt. Men sedan tänkte jag att "genvägar är senvägar" och att det bara kommer bli problem med både hållfastheten och uttrycket om jag gör det. Så jag beslöt att gjuta av dem och kaschera i negativen istället: herregud jag är ju en yrkesstolt dockmakare!

 Först slätar jag ytan på lerhuvudet extremt noga. Sedan ritar jag en linje längs högsta punkten runt om och bygger en vall av hårda plastskivor utmed linjen.

Sedan blandar jag gips och blåser in det i alla skrymslen och hål. Medan gipsen stelnar bygger jag på tills det får formen av ett ägg eller en cylinder.

När gipset har brunnit vänder jag på steken, avlägsnar vallen av plastskivor och penslar vaselin på kanten runtom. Sedan blandar jag ny gips och bygger upp likadant som på andra sidan, så att det blir som en gipsask.

 När gipset brunnit och kallnat kläcker jag ägget och tar ut lerhuvudet.







Negativen får torka något dygn och sedan penslar jag dem med vaselin som släppmedel och kascherar med grålumppapper, trä- och tapetlim några lager inuti.

Var finns den röda tråden?

Nej men det finns ju ingen direkt röd tråd i det här maskprojektet: jag är helt underbart befriad från alla röda trådar om man bortser från att alla karaktärer gestaltas med mask som alla är tillverkade i papiér maché. Beslutet att maskerna kunde vara olika varandra i uttryck och karaktär fattades tidigt i processen av mig, Petter och Lisa, och grundade sig i själva berättelsens märkliga mångfald och episodiska dramaturgi. Jag menar: en syrsa, en fe, en räv, en galen dockteaterdirektör och ett vaxljus som alla träffar på den levande trädockan... det säger ju sig självt. Beslutet att gestalta varje karaktär individuellt gav oss alla en lekfull ingång där inget är på förhand givet. Frustrerande ibland men mest lustfyllt!

Idag lade jag i en högre växel och kastade fram de här fyra karaktärerna: Maskerna läraren, hunden och vaxljuset samt handdockan Greta. Grunden till handdockan Hans syns uppmodellerad bredvid av Jenny, och hans ansiktsdrag ska jag modellera imorgon. Jag måste erkänna att jag är uppe i en sådan svindlande hastighet i mitt skapande nu att jag inte riktigt hinner reflektera över uttrycket. Det får bära eller brista, men det måste bli klart. De här utkasten fick godkänt, så nu kör jag på det.

Genomdrag med mask och kostym

 

 

Räven och katten ser helt koko ut omålade, men när jag såg dem på scen idag så visste jag hur jag vill att de ska se ut. När jag målar räven ska jag ta upp de roströda och guldiga färgerna i hans pälsväst. Hans uttryck ska vara slätt och blankt, men hänga ihop med kostymen genom färgen. Katten ska få en gråsvart färg och mycket päls på kinderna, samt vassa morrhår! Pinocchios och Feens masker betraktar jag däremot nu som helt färdiga.

Rosa paljetter

Jag ville göra ett ryck innan veckan tog slut, så att några fler masker blev helt färdiga och några i alla fall klara att repa med. Räven, katten och dockteaterdirektören slipades, krederades och lackades för att tåla svett och kunna fungera på scen. Att de är vita eller pappersbruna under en period när de spelas med kanske inte är det bästa för skådespelarna, men när jag ser dem användas så ger det mig bra idéer om hur jag ska måla dem.
 


Feen har varit vit i över en vecka. Under den tiden har hennes rosa-svart-orange-lila ballerinakjol blivit färdig och Henrik har hittat en fin karaktär i mask och kostym. Jag ville plocka upp kjolens färger i masken men samtidigt behålla det ljusa släta tomma. Regissören Petter uttalade även ett önskemål om en "My little pony-stil". Så hon fick ljusrosa som bas med mörkcerisa läppar och ögonskugga. Sist av allt klistrade jag fast ett stråk av glittriga paljetter i pannan.

Lasse som spelar Gepetto har ju skägg och mustasch, så därför ville jag att masken skulle vara bara hud -med tydliga veck. Jag målade den i, vad jag tyckte då, en mörk hudton och lade skuggor i vecken samt high lights på näsan och kindpåsarna. Tyvärr såg jag idag, när den användes på scen, att den behöver mörkas ner ytterligare och att näsan var på tok för ljus.

En räddande ängel

 Idag fick jag hjälp av Jenny som är publikvärd och sufflör på teatern. Hon hade en stund över och kunde bistå med slipning och kaschering -något hon aldrig gjort förut men som hon fixade med bravur! Jag kunde i lugn och ro färdigställa räven medan hon ägnade sig åt katten, vilket innebar att tidsplanen höll och att alla tre maskerna kunde kläckas efter lunch.

Jag fick även tid att justera Syrsans resårhjälm så att den nu fungerar tillfredsställande: phu! 

När trion kläckts och jag skurit rent kanterna provades maskerna på skådespelarna. Samtliga maskers ögon fick skäras upp mer då de skar in i skådespelarnas ögon. Det är en balansgång det där: skär jag upp för mycket så ändras uttrycket, men självklart måste masken vara bekväm att bära. Jag känner mig glad och nöjd över att maskerna harmonierade med skådespelarnas ansikten: det är en helt annan sak att se dem på levande ansikten med hud och mimik, mot att se dem på gipsavgjutningen.

En märklig fe

Syrsan ska skjuta straffar i wic-hallen på söndag och allting måste sitta som en smäck nu. Därför limmade jag fast spröten ordentligt i morse...men strax kom Sonja in från repetitionerna med masken och sade att den gled ner över munnen och ögonen för att den hade blivit tyngre fram. Då provade jag att konstruera en trepunktshjälm av bred resår som vi fäste i Sonjas hårknut. Det fungerade bra till en början, men sedan började det glida igen. Så imorgon måste jag förbättra konstruktionen -eller prova något annat!

Resten av dagen har jag kämpat på med katten, räven och dockteaterdirektören vilka jag hoppas kunna kläcka imorgon. Jag har också hittat en fin sidenmatt brons-metallfärg som jag vill prova att måla räven med: han ska ju vara slät och blank i kontrast mot den rufsiga tufsiga katten. Sist idag var jag bara tvungen att fotografera den märkliga feen som provade sin kostym i ateljén.

Russinfingrar

Idag har jag suttit med fingrarna marinerade i benlim och cellulosaklister i timmar! Resultat: russinfingrar som efter ett långt bad samt 13 lager papper och armering fördelat på de tre maskerna katten, räven och dockteaterdirektören. Jag känner mig som en pappersrobot där hela axelpartiet och ryggen formats efter den osunda arbetsställningen....som Quasimodo ungefär!

Anledningen till det hysteriska arbetstempot är min stigande stress som fick sig en rejäl skjuts på produktionsmötet i morse. Sex masker återstår att göra, samt två handdockor. Premiären är om tre veckor. Skådespelarna vill ha sina masker för att hitta karaktärerna. Nya datum för fotografering är uppsatta och på söndag ska Syrsan och Pinocchio skjuta straffar i pausen på en Wic-match: deadlines som duggar tätt!

.....men jag vet att jag hinner ;-)

En joker i leken

I pjäsen träffar Pinocchio en galen och uppskruvad dockteaterdirektör som spelar med de två handdockorna Hans och Greta. Han är liksom ond och lynnig men växlar plötsligt över i påklistrad empati för ett föräldralöst barn. När jag beskrev min bild av honom för Henrik som ska spela honom så stämde den inte alls med hans. Jag tänkte mig en klassisk teaterdirektör med krokig näsa och mustasch. Henrik såg snarare Jokern i Batman framför sig, vilket jag tyckte var en jättebra idé! Så jag modellerade upp Jack Nicholson...bara det att Henrik tänkte sig Heath Ledger :-) Men han gillade Nicholsons flin, så med några justeringar fick han se ut så.

På eftermiddagen kom hela ensemblen och Petter in i ateljén för att titta på de nya karaktärerna och säga sitt. Deras arbete med karaktärerna på scen pågår ju parallellt och det är viktigt att kommunicera om uttrycket hela tiden. Som Petter säger: "skådespelaren måste tända i masken". Räven justerades från halvmask till T-mask och kattens ögonhål öppnades upp. För övrigt var de nöjda.

Räven

I morse provade jag att förändra kattens uttryck på olika sätt, men hon ville inte alls samarbeta! Så jag lät henne ligga och blänga surt på mig resten av dagen medan jag modellerade upp räven bredvid. Han ville inte heller komma fram till en början: först liknade han mest en säl, sedan en myrslok och framåt eftermiddagen en julgris! Men efter en kopp kaffe fick jag nya fräscha ögon och lyckades plocka fram räven i honom. Dock är jag inte nöjd utan ska fortsätta jobba med öronen och draget kring ögonen imorgon...sen får jag se vad Lasse säger som ska spela honom!

Energin från kaffet räckte även till katten som fick sig en ny omgång innan jag gick hem. Plötsligt såg jag att hennes nos måste få en annan vinkel, och att hela ansiktet skulle dras ut mer, byggas på rakt fram så att hon inte blev så platt.  Nu ligger radarparet sida vid sida och blänger surt rätt upp i taket :-)

Idag fick även Gepetto och Feen lämna ateljén och äntra scenen. De är helt vita av krederingen och Gepetto saknar glasögon. Men skådespelarna är angelägna om att jobba i maskerna så mycket det går nu för att hitta sina karaktärer.

...jag kämpar på!

Fotografering

  

 

 

Syrsan blir grön

Imorgon ska Syrsan och Pinocchio fotograferas! Jag har försökt hålla jämna steg med Lisa och Gunvör som sydde färdigt deras kostymer redan i förra veckan. Först nu ikväll blev jag färdig med Syrsans mask, men Pinocchios nya mask ligger fortfarande på tork...tanken är att Syrsan ska vara målad och Pinocchio omålad. Jo jag kan erkänna att det främst beror på att jag inte hann längre, men det är också fint att Pinocchio är lite ofärdig...för så börjar ju föreställningen!

Syrsans mask fick några lager kredering i fredags: den slipar jag till en hård, blank och stark yta. Idag plockade jag fram färglådan och målade masken. Jag följde min ursprungliga idé om hudfärg längs kanterna som skiftar över i samma gröna nyans som fodret i Syrsans frack. Insektsögonen fick en metallisk blågrå ton. Jag vet inte om jag är nöjd: jag är för trött ikväll. Den funkar som den är nu till fotograferingen, men kommer kanske att förändras till premiären...

Att värka fram en katt

Den här bilden som jag hittade på nätet gav mig inspiration till katten i pjäsen. Det är något slags photoshopmontage av en katt och Joda i Star wars. Jag gillar kattens uttryck: lömsk, sliten, ful och med mer hud än hår. Medan de andra maskerna låg på tork började jag modellera upp katten på Sonjas maskstock. Men nä, det gick inge vidare. Först blev det ett lejon, sedan liknade det mest en björn. Nu när jag tog fotot liknar den visserligen en katt, men jag har inte fått till uttrycket än. Fortsätter imorgon!

Sist idag kläckte jag Feens mask, efter att under tre dagars tid ha slipat och kascherat den i 7 lager. Det är som en underbar belöning efter allt arbete att äntligen lossa den från maskstocken: försiktigt bänder jag loss den med hjälp av modelleringsverktyg och mina fingrar. Sedan när jag håller den lätta masken i min hand känner jag så den är jämnt tjock överallt, och så drar jag bort silkespappret. Imorgon ska jag prova den på Henrik och skära rent kanterna så att den passar honom perfekt.

Papiér-maché-fabrik

Sakta går arbetet med maskerna framåt. Inga spektakulära, dramatiska förändringar från dag till dag, utan mer som tillagningen av slow food. Jag har justerat och slätat de modelleringar som växte fram i fredags, samt modellerat upp en helt ny Pinocchiomask. Alla dessa masker kascherar jag nu parallellt, vilket är effektivt eftersom jag kan jobba med en mask medan en annan ligger på tork. De olika maskernas lager av papper och armering antecknar jag noga under arbetets gång för att inte tappa bort mig i alla lager hit och dit. Mitt arbetsbord är som en liten papiér-maché-fabrik, med ett löpande band där jag utför alla momenten själv.

På tisdag i nästa vecka ska Syrsan och Pinocchio fotograferas för att komma med i Öresundstågs tidning senare i höst. Därför måste dessa krederas (= grundas med en tjock färg som jag blandar av slammad krita och Gesso) och målas nu. Idag köpte jag färg att måla maskerna med, och jag vet precis hur jag vill att Syrsan ska se ut. Men jag vet inte hur jag ska göra med hans insektsögon i pannan: jag vill att de ska vara blanka och metalliska, men jag måste testa om det blir bäst med metallpapper, bockad aluminium, metallicfärg eller något helt annat. Kom gärna med förslag!

Radio Halland sänder från min verkstad

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2118&artikel=4681209

Kläckning

Syrsan "kläcks".

Sonja provar syrsans mask och kostym.

Färdigmodellerad fe.

Feens rosa vingar framför Lisas kostymskisser.